En dipp är början på något nytt!

Hade en tvär-dipp igår men har kommit igen idag. Läste dagens mail om att "rama in". Det
är vad jag gör med gårdagen - ramar in den och ser att den gav mig kraft att ta tag i en del riktigt svåra saker som jag roat mig md idag. Jag har anförtrott en vän en stor, tung hemlighet som jag måste åtgärda. jag har inte orkat tidigare, att ens tala om det. Nu när orden kommit ut ser jag flera eventuellt möjliga lösningar, till skillnad från igår, då allt kändes svart.
Jag lär mig alltså idag, att gårdagen som gick i moll, hade en stor positiv betydelse för mig och min familj. Jag fick kraft att börja en känslomässig storstädning!
Det känns faktiskt bra - och som en utmaning i sig!

Det går åt helvete!

Vad ska jag skriva? Jag fixar det inte! En bebis som håller mig vaken om natten, tvätt, städ, utedag på skolan, galonisar och matsäck. Konsert för äldre barnet vid tiden då bebisen gnäller mest. Mellanbarnet vill inte med alls. Mannen jobbar och när han är hemma vill han inte dela uppgifter utan helst göra tillsammans. Tiden räcker inte till. Jag kapituerar nu och går ned i tvättstugan.

Magsjuk -vilken tur!

Ja, det kan låta sarkastiskt, men det är det inte. Linn kände sig illamående igår och imorse så vi bestämde att hon skulle vara hemma. När jag sjukanmälde sa de på skolan att de hade flera liknande sjukanmälningar. Men Linn har inte kräkts. Hon har ätit ordentligt och hon mår riktigt gott, tror jag. Först låg hon hos mig en stund sedan vid tv:n. Nu går hon och bär den lite gnällige Vilgot. De ser så söta ut; hon i ny ljusblå morgonrock och han som en liten mörkblå korv på hennes axel. Men han väger 6 kilo så nu orkar hon inte längre, säger hon, så jag måste gå.
Men, den här dagen har börjat bra, trots sjukdom. Dagens brev var dessutom himla bra. Att först gilla läget och fokusera på det positiva kan säkert i de flesta fall leda fram till en bra lösning på många problem.

Om att försova sig första dagen på utmaningen

Idag försov jag mig två gånger. Första gången skulle jag gått upp halv sju och skickat barnen till skolan, men kom inte upp förrän sju, lite småsur och stressad utan en tanke på utmaningen.

Andra gången sov Vilgot och jag mellan åtta och tio, fast vi skulle varit på BVC tio. När jag då vaknade var jag så utsövd och nöjd och tillfreds att det inte gjorde mig något att vi skulle bli sena. Fastän jag inte tänkte på utmaningen, tänkte jag positivt. "Vilken tur att jag inte ställde någon klocka, utan fick sova ut i stället!" tänkte jag. "Det här behövde jag!" tänkte jag sedan och var så nöjd. Sedan kom jag att tänka på utmaningen och tyckte att det börjat riktigt bra.

Jag vill klara utmaningen för att jag tycker att det är en fucking waste att tänka negativt när man kan tänka positivt. Visst finns det gånger när man kan och bör bejaka sin ledsnad eller ilska, men ibland känner jag att jag på ett slentrianmässigt, småstressat sätt bara är lite negativ och gnällig. DET VILL JAG SLUTA MED. Det är mitt mål i utmaningen: Att tänka positivt så ofta det går!

Panik!

P som i panik är plötsligt vad jag känner inför utmaningen. Bara två dagar kvar...Negativa tankar som "Jag kommer aldrig att klara det" flanerar runt i min hjärna helt opåverkade av att jag försöker mota bort dem.
Vad ska jag göra?
Jag måste gå igenom alla mailen jag fått kring utmaningen och försöka ta till mig alla knep! NU - innan Ville vaknar.

Att glömma tänka positivt

Hur gick det till?
Plötsligt fanns ett mail från en Stefan Olsson i min mail, som välkomnade mig till utmaningen att tänka positivt. "Va?" tänkte jag i en halv sekund, sedan insåg jag att glömt hela utmaningen - bloggen - ALLT!
Vad har jag tänkt på i stället? Jo, att inte missa Linns tandläkartid, jag har funderat och oroat mig för hur hon har det hos sin pappa, jag har hjälpt Julia med ett arbete om Angola, vaccinerat Vilgot, börjat i mammagrupp och jag har sovit för lite eftersom Vilgot har en tonårings vanor trots att han bara är elva veckor...
Jag har lagat mat, plockat upp blöta handdukar, städat toaletterna och handlat.

Men jag har faktiskt också njutit av Vilgot, varit på politiskt möte som jag gärna ville gå på (mp), sovit någon timme då & då på dagen, varit ute i skogen och letat svamp och fått sol&frisk luft. Jag har skjutsat mamma och hennes man till PROgården då de skulle på resa, och har sedan njutit av att åka runt i deras fina, rena, nya bil. Jag har hälsat på min kompis som fått tvillingar.

Nu ska jag och Vilgot besöka Linn på hennes skola!

En ny härlig dag!
Gårdagen, som började med denna utmaning, blev riktigt bra. Det var i sanning vederkvickande att "tvinga sig" byta perspektiv på vardagens innehåll.
Fram till utmaninen börjar på riktigt är min ambition att träna mig på att tänka positivt genom att först spontant skriva ned mina tankar om dagen eller veckan framför mig. Sedan granska det skrivna och se vad som kan vändas till något mer positivt.
Idag måste jag leta rätt på lucialinne och glitter, då min äldsta dotter går musikklass och ska gå luciatåg - idag - 25 september! Dessutom ska jag till tingsrätten och vittna. En väninna har haft problem med en vansinnig karl som förföljt henne.
Det blir spännande att se var man kan köpa julgransglitter i september!
Oh, så lärorikt att gå på rättegång! Det har jag inte gjort sedan studiebesöket i Sunne Tingsrätt i högstadiet (25år sedan).

Nej men - nu blev jag ironisk; det är inte positivt, tycker jag. Hmmm, lurigt...

OK, jag ska göra de två lite jobbiga sakerna idag. Men i övrigt är livet gott. Ville har sovit hyfsat bra i natt, han är frisk, jag är frisk och övriga familjen är också frisk. Solen skiner (in genom de skitiga fönstren) (Fy, på mig. Lite negg. där igen). Mellandottern som hade kompisproblem igår, löste dem galant enligt en liten handlingsplan vi utarbetade. DET ÄR ODELAT POSITIVT! Dessutom klarade hon skolans simtest, vilket hon var stolt över. sådant är stärkande.

Nu skriker minstingen!

En spark i rôven!

Kära läsare!

Eftersom jag just nu är hemma med Vilgot, 2 mån, så har jag mycket tid att tänka men lite tid att göra. Ibland går tankarna i spinn, motsols, i negativa banor. Särskilt just nu, då sambon och jag har olika ståndpunkt i en för mig oerhört viktig fråga, samtidigt som ena dottern känner sig utanför i skolan, samtidigt som jag ska få en något haltande amning att fungera.

Som du hör - 10 dagar poitivt tänkande blir en utmaning för mig!

Jag kunde lika gärna ha skrivit:

Eftersom jag nu är hemma med min underbare, välskapte son Vilgot, 2 mån, har jag äntligen mycket tid att tänka. Tid att tänka har jag alltid önskat mig men sällan haft för jag har tyckt mig måst göra så mycket. Nu, när all tid och energi måste läggas på något som kontemplativt som amning, finns alla möjligheter till tanke och eftertanke. HÄRLIGT!

Min sambo och jag har just nu en pågående, djupsinnig dialog om grundläggande värderingar och det ska bli spännande att se var den slutar.

En av mina döttrar har nyligen givit mig förtroendet att hon inte trivs i skolan; ett förtroende som jag värderar högt eftersom det dels är något som är modigt att berätta, dels ger mig möjlighet att hjälpa.

Se, allt jag behövde var en spark i rôven!