En ny härlig dag!
Gårdagen, som började med denna utmaning, blev riktigt bra. Det var i sanning vederkvickande att "tvinga sig" byta perspektiv på vardagens innehåll.
Fram till utmaninen börjar på riktigt är min ambition att träna mig på att tänka positivt genom att först spontant skriva ned mina tankar om dagen eller veckan framför mig. Sedan granska det skrivna och se vad som kan vändas till något mer positivt.
Idag måste jag leta rätt på lucialinne och glitter, då min äldsta dotter går musikklass och ska gå luciatåg - idag - 25 september! Dessutom ska jag till tingsrätten och vittna. En väninna har haft problem med en vansinnig karl som förföljt henne.
Det blir spännande att se var man kan köpa julgransglitter i september!
Oh, så lärorikt att gå på rättegång! Det har jag inte gjort sedan studiebesöket i Sunne Tingsrätt i högstadiet (25år sedan).
Nej men - nu blev jag ironisk; det är inte positivt, tycker jag. Hmmm, lurigt...
OK, jag ska göra de två lite jobbiga sakerna idag. Men i övrigt är livet gott. Ville har sovit hyfsat bra i natt, han är frisk, jag är frisk och övriga familjen är också frisk. Solen skiner (in genom de skitiga fönstren) (Fy, på mig. Lite negg. där igen). Mellandottern som hade kompisproblem igår, löste dem galant enligt en liten handlingsplan vi utarbetade. DET ÄR ODELAT POSITIVT! Dessutom klarade hon skolans simtest, vilket hon var stolt över. sådant är stärkande.
Nu skriker minstingen!
måndag 24 september 2007
söndag 23 september 2007
En spark i rôven!
Kära läsare!
Eftersom jag just nu är hemma med Vilgot, 2 mån, så har jag mycket tid att tänka men lite tid att göra. Ibland går tankarna i spinn, motsols, i negativa banor. Särskilt just nu, då sambon och jag har olika ståndpunkt i en för mig oerhört viktig fråga, samtidigt som ena dottern känner sig utanför i skolan, samtidigt som jag ska få en något haltande amning att fungera.
Som du hör - 10 dagar poitivt tänkande blir en utmaning för mig!
Jag kunde lika gärna ha skrivit:
Eftersom jag nu är hemma med min underbare, välskapte son Vilgot, 2 mån, har jag äntligen mycket tid att tänka. Tid att tänka har jag alltid önskat mig men sällan haft för jag har tyckt mig måst göra så mycket. Nu, när all tid och energi måste läggas på något som kontemplativt som amning, finns alla möjligheter till tanke och eftertanke. HÄRLIGT!
Min sambo och jag har just nu en pågående, djupsinnig dialog om grundläggande värderingar och det ska bli spännande att se var den slutar.
En av mina döttrar har nyligen givit mig förtroendet att hon inte trivs i skolan; ett förtroende som jag värderar högt eftersom det dels är något som är modigt att berätta, dels ger mig möjlighet att hjälpa.
Se, allt jag behövde var en spark i rôven!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)